19.12.2007

X hade i samband med skatterådgivning rekommenderat ett sådant förmögenhetsarrangemang att ägaren till aktier som berättigade till besittningen av en lägenhet som användes som stadigvarande bostad skulle överlåta aktierna som gåva till gåvotagarna, som därefter omedelbart skulle sälja aktierna åt en tredje person till ett pris som helt motsvarade det värde som gåvotagarna i sina gåvoskattedeklarationer hade uppgivit vara gåvornas värde. Skattepåföljderna för donationen hade blivit lägre om överlåtelserna hade genomförts i omvänd ordning, så att aktierna först hade sålts skattefritt och köpeskillingen sedan hade överlåtits som gåva till mottagarna. X hade för avsikt att som skadestånd betala ett belopp som motsvarade skillnaden mellan den skatt som hade påförts med anledning av det genomförda arrangemanget och den lägre skatt som hade påförts om samma förmögenhetsöverlåtelse hade verkställts på det senare sättet.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att gåvotagarna genom skadeståndet endast fick ersättning för det belopp som de hade kunnat spara i skatt genom att i annan ordningsföljd genomföra arrangemang som ledde till samma slutresultat. Genom arrangemanget fick gåvotagarna inte ens när skadeståndet medräknades större tillgångar än vad de hade fått genom det alternativa arrangemanget. De facto var skadeståndet inte heller avsett att vara en ersättning för den skatt som skulle betalas för inkomsten, utan vara en ersättning för gåvans skattepåföljder. Under dessa förhållanden var det inte fråga om en ersättning som erhållits i stället för skattepliktig inkomst så som avses i 78 § i inkomstskattelagen, varför förskottsuppbörd inte skulle verkställas på skadeståndsbeloppet. Förhandsavgörande för skatteåret 2006.

Inkomstskattelagen 78 §